Idag var vi ute med barnvagnen för första gången :) Kändes mysigt att gå där med Meya sovandes i vagnen framför mig och Niklas vid min sida <3
Men även om det var mysig upplevelse att få köra barnvagnen på sin premiärtur så var det inte helt smärtfritt heller. Vi gick bara till ICA och tillbaka men kroppen var inte helt överens med mig kan jag säga, hela bålen värkte efter bara halva vägen dit. Ändå tog vi oss igenom promenaden och nu när jag har vilat upp mig igen här hemma så känns det bättre.
Usch, måste säga att det känns svårt att acceptera att kroppen fortfarande är svag. Jag vill ju bli mitt gamla vanliga jag igen, men har insett att det kommer att ta tid :p Inte så konstigt kanske, med tanke på vad kroppen har gått igenom, men ändå riktigt jobbigt. Sen tror jag att känslan förstärks mycket av att jag tappat lite tidsuppfattningen och tror att det har gått längre tid än vad det egentligen har gjort, Meya föddes faktiskt bara för 4 dagar sen. Vi den här tiden efter att Neo var född var jag fortfarande kvar på BB, sinte undra på att jag tyckte att jag orkade mer efter 3 dagar hemma förra gången.
Det som stressar mig lite när det gäller min egen rehabilitering är hur jag ska hinna bli klar med mitt "Mamma Core"-pass som jag ska leda på Friskis&Svettis till hösten. Dels är jag orolig för att jag inte ska få ihop passet i tid och dessutom vet jag inte om kroppen kommer att må så pass bra att jag kan leda när det är tänkt. Ajja, det löser sig säkert. Vet ju att om jag inte klarar att leda från månadsskiftet september-oktober, vilket är tanken, så kommer det att lösa sig ändå. Hoppas dock på att jag ska kunna köra som planerat, saknar verkligen träningen massor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar