Den 14 maj 2011 somnade min älskade pappa in i sitt hem i Ärla i sällskap av min mamma. Orsaken till detta var en sjukdom som han burit på sen födelsen men som under senare åren blivit värre. Hans bortgång var inte väntad så hastigt, under en dag blev han mycket sämre och tidigt på morgonen efter lämnade han denna jord.
Saknaden och tomrummet efter honom är stort men jag tröstar mig med att det kanske var skönast för honom själv. Han led inte och fick ligga i sin egen säng, i sitt eget hem, då han stilla, i sömnen, drog sitt sista andetag.
Jag kommer för alltid att älska och sakna min pappa. Han har funnit vid min sida i hela mitt liv och det känns tungt att behöva leva vidare utan honom. Men istället för att fokusera på allt det som pappa aldrig fick uppleva vill jag fokusera på det han faktiskt fick uppleva. Han var lyckligt gift med min mamma i nästan 43 år, han fick 24 år tillsammans med sin dotter, nästan 4 år med sin dotterson och fick även veta att han skulle bli morfar till en dotterdotter också.
I mitt hjärta kommer han alltid att ha en plats, men jag är även medveten om att jag måste fortsätta leva mitt liv. Min pappa hade inte velat att jag stanna upp för att sörja honom, han hade velat att jag tog tillvara på alla mina dagar och gjorde något bra av dem. Därför fortsätter jag leva, skratta, vara mig själv och älska mina nära och kära för jag vet att minnet av honom aldrig kommer att blekna. Han finns med mig varje dag, delar mitt liv med mig och jag kommer för alltid att älska honom.
<3 Pappa <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar