Fortfarande ingen bebis..

Börjar faktiskt tro att jag kommer att gå hela tiden nu, kanske till och med några dagar över beräknat datum. Var ju så inställd på att föda innan 4 augusti, mest för att jag har haft massa tecken på det som jag inte kände när jag väntade Neo och han var ändå 4 dagar tidig. Ja, ja.. Bebisen kommer väl när den kommer :) Om den vill ut som storebror sin så borde den titta ut på måndag, jag tror snarare på tisdag eller möjligtvis onsdag just nu. Hoppas verkligen att förlossningen satt igång innan kl. 14 på torsdag, då har jag barnmorskebesök och vill helst inte dit då min vanliga barnmorska är på semester och jag kommer inte helt överens med vikarien :p

Det sköna är att jag i alla fall inte bara sitter hemma och väntar, håller mig relativt aktiv på dagarna ändå. Igår var jag, Niklas och mamma iväg till Malmköping och Malmamarken, kom hem med lite typiska marknadsprylar (bl.a. vitlökskorv och munkar). Måste dock erkänna att det var riktigt jobbigt att gå runt där men det var det värt :)

Just nu har jag ju, som tidigare nämnt, ställt in mig på att bebisen inte känner för att titta ut så då tycker jag att den kan stanna där till typ onsdag. Detta för att om inte förlossningen kommer igång under kvällen eller natten så får jag Neo imorgon :) Saknar verkligen min lill-kille, har inte träffat honom på över en vecka! Ska bli mysigt att få ha honom ensam några dagar till, sen kommer man ju behöva dela uppmärksamheten mellan två barn <3

Inget är som väntans tider..

Dagarna går men ingen bebis än :p Visst, det är ju inte så konstigt egentligen, det är ju en vecka kvar till beräknat datum. Det är bara det att det har känns i kroppen som att bebisen ska komma tidigare. Magen sjönk ordentligt redan för en vecka sen, jag är stor och tung, har sammandragningar ofta och känner ett ordentligt tryck nedåt. Dessutom har folk sagt att det ser ut som att jag ska föda vilken dag som helst i över en månad nu. Men, men.. Bebisen stannar väl där inne så länge den känner att den behöver. Får hoppas att jag slipper gå över i alla fall!

Så länge går jag mest hemma och väntar, orkar inte göra så mycket. Försöker dock ta mig ut en stund varje dag så dagarna går lite fortare, har t.ex. vart på stan två dagar i rad nu. Det jobbiga är bara att jag inte orkar så mycket, är ute ett tag och sen är jag helt slut när jag kommer hem :p

Men även om jag går och längtar efter bebis mest hela dagarna så har jag svårt att förstå att den snart ska komma ut. Känns som att jag ska gå runt med magen resten av livet, att det aldrig finns något slut :p Det spelar ingen roll att jag har gått igenom det här en gång tidigare, kan fortfarande inte förstå att jag ska få ett litet underverk upplagt på mitt bröst. Det är ett mirakel jag inte kommer fatta fören det verkligen händer.

Det har hänt under de senaste dagarna att jag har trott att det har vart på gång. Varje gång det har hänt måste jag erkänna att en liten förlossningsångest faktiskt har smugit sig fram. Bilder, minnen, känslor har blossat upp inom mig som gjort mig en aning nervös. Men det är som det ska vara antar jag, det är ju ingen lätt match att föda barn. Försöker tänka som förra gången, det handlar om en extrem smärta men den varar "bara" i ca ett dygn och hur stor procent utgör ett dygn av hela mitt liv..!? :p

Bebis-bet

Fija: 26 juli, 3275g och 50 cm
Mamma: 27 juli, 3200g och 49 cm
Niklas: 28 juli, 3125g och 51 cm
Malin: 1 augusti, 3165g och 50 cm
Mattheus: 1 augusti, 3300g och 47 cm

Är det fler som har gissningar så är det bara att höra av sig till mig :)

Nu är jag redo :)

Idag har jag storstädad hela lägenheten, det var tungt men nu är det gjort :p Känns skönt att det är fint hemma när bebisen kommer. Dels för att jag kommer spendera mycket tid hemma när bebisen väl är ute och då är det trevligt att ha rent omkring sig och dels för att man antagligen kommer att få ta emot besökare när vi kommit hem från BB och då vill man ju inte att det ska se ut som en svinstia. Dessutom kan det hända att BVC gör hembesök, vet inte om de gör det när man redan har barn men kan tänka mig att det blir så.

Känns skönt att mamma och Neos födelsedag har passerat, jag var ju orolig för att bebis skulle födas på någon av de dagarna. Gick runt och var lite smånervös men nu känns det bättre. Självklart får bebisen komma redan inatt och den så önskar men vi har lite planer imorgon så några dagar till kan den få stanna. Vi ska nämligen fika med Niklas föräldrar som kommer till Eskilstuna imorgon, ute i Mora, och på kvällen ska vi ut och äta och gå på bio.

Nu har jag och Niklas även startat betingen om födelsedatum och bebisens vikt och längd.
Fija: 26 juli, 3275g och 50 cm
Niklas: 28 juli, 3125g och 52 cm
Vi får väl se vem som hamnar närmast, vinsten ska diskuteras under kvällen så återkommer när vi bestämt oss ;)

Bara att knipa i några dagar då

Nu för tiden går jag mest runt här hemma och vill att bebisen ska titta ut, dock inte de närmsta dagarna. Imorgon fyller mamma år och på onsdag fyller Neo och vill helst att alla ska ha sin egna födelsedag, så bara till att knipa från och med nu :p Förlossningen får som tidigast komma igång onsdag kväll, och bara för att jag är nervös och inte vill att bebisen ska komma nu så skulle det inte förvåna mig om det satte igång. Ja, ja.. Det blir som det blir, tror inte att det är någon fara egentligen med tanke på att det är 17 dagar kvar tills bebisen är beräknad. Det som gör att jag är lite orolig är att jag har mycket sammandragningar och förvärkar, något jag inte hade förra gången.

En helg har ju även passerat, dock utan att det har hänt något speciellt egentligen. I fredags blev det en lugn dubbeldejt och i lördags fick vi oväntat Neo :) Söndagen bjöd på en utflykt till Slagstaglass och Rothoffsparken tillsammans med Neo och tant Malin, en mysig eftermiddag där lill-killen fick springa av sig ordentligt medan mamma och tant Malin fick sitta på en hård parkbänk och snacka lite skit ;)

Pappas kanelbullar

Igår är det två månader sen min älskade pappa lämnade denna jord. Saknar honom extremt och tänker på honom varje dag!

Idag har jag dock tänkt på honom lite extra, har nämligen bakat kanelbullar för första gången i mitt liv. För de människor som inte hann träffa min pappa och missade hans ljuvliga kanelbullar så har man verkligen gått miste något, ingen var så bra på att baka och laga mat som min pappa. Just hans bullar var de många som pratade om och alla som smakade dem tyckte att de var jättegoda! Många i släkten gillade att komma hem till oss och fira födelsedagar för då visste man att pappas kanelbullar skulle serveras till kaffet. Jag vet inte vad han gjorde för att få dem så speciella, men jag minns dem och jag saknar dem.

Vi får se hur mina kanelbullar smakar, men om de bara är hälften så goda som pappas så kommer jag att vara mer än nöjd. Blir de bra tänker jag med hem till mamma nästa vecka när vi ska fira hennes födelsedag (och Neos). Hoppas att hon blir glad och att kalaset blir lyckat, även om både hon, jag och många andra kommer sakna Lennart Bror Frykenstad och hans underbara kanelbullar <3

Google+

Nu har man äntligen fått tillgång till "Google+", har vart nyfiken på sidan ända sen jag fick reda på att det existerade. Än är det inte så många som använder communityn men det blir säkert flera, tror att sidan kan bli riktigt bra när flera vänner börjar joina :) Har inte hunnit spana runt så mycket men tycker att systemet med olika kretsar verkar genomtänkt och användbart, något som jag saknat på "Facebook". Det finns ju vissa bilder eller statusar som man kanske vill dela med vissa av sina vänner men inte med andra, detta verkar möjligt i "Google+". Problemet med nya communitys är ju att det tar sin tid innan folk hittar dit, kan hända att det är många som inte orkar börja om med en ny utan fortsätter att bara använda "Facebook". Dock kommer jag ihåg övergången från "Lunarstorm" till "Facebook", det tog ju sin tid men slog ju igenom till sist och idag använder de flesta "Facebook". Vi får väl helt enkelt se hur det utvecklar sig :)

Är det någon som är intresserad av en invite till "Google+" så är det bara att höra av sig till mig så fixar jag :D

Var kommer detta att sluta..?

Känner mig lite smått förvirrad emellanåt. Nu är det ca 3 veckor kvar innan bebisen är beräknad, den kan dock komma vilken dag som helst egentligen. Jag går här hemma och längtar tills den bestämmer sig för att titta, men jag kan verkligen inte föreställa mig att jag snart kommer ha en bebis i famnen! Känns som att jag kommer att gå runt med stora magen resten av livet, ser liksom inget slut på det, och ändå kan den bytas ut mot ett underverk vilken dag som helst nu. Skum känsla, och det spelar ingen roll att jag genomgått detta tidigare, känns fortfarande lika ofattbart :p Tänka sig att inom en månad kommer jag och Niklas, om allt går som det ska, vara föräldrar till ett mirakel <3

Trodde faktiskt att jag skulle föda härom natten. Vaknade för att gå på toaletten, som vanligt, och kunde inte somna om för att jag hade ont av foglossningen. Men när jag låg i sängen och försökte så fick jag mensvärksliknande smärtor med jämna mellanrum. Kände väl att det inte var de riktiga värkarna men trodde att det var början till dem, snacka om att det var svårt att somna om då. Man blir lite osäker när man känner såna smärtor i magen, även om jag har haft värkar förut så har jag glömt bort hur det ska kännas. Kom till sist fram till att om jag lyckades somna om så kunde jag vara säker på att det inte var dags riktigt än, och framåt morgonsidan somnade. När jag vaknade några timmar senare så var smärtorna borta, men det fick mig ändå att verkligen inse att bebisen kan komma när som helst nu :)

Ikväll blir det bio tillsammans med Niklas, gäller att passa på nu innan bebisen kommer. Vi ska se "Harry Potter och dödsrelikerna, del 2", har ju sett typ alla filmer på bio så kan ju inte missa den sista ;) Fick se till att gå så fort som möjligt så att bebisen inte hann ut först, men känns inte som att det kommer att komma igång idag så det är nog lugnt. Vi har haft "Harry Potter"-maraton här hemma senaste dagarna och ikväll får vi äntligen se sista delen :)

Känns som att jag bara klagar nu för tiden..

..men graviditeten är riktigt jobbig. De senaste nätterna har jag vaknat av att jag har jätteont av foglossningen, så ont att jag inte kan somna om. Antagligen är det för att kroppen inte klarar av att jag enbart sover på sidan. Problemet är att det är det enda sättet jag kan sova på. Jag somnar på ena sidan, sen byter jag sida varje gång jag går upp på toaletten vilket kan bli 3-5 gånger per natt typ :p

En annan sak som är jobbig är självklart att kroppen blir stor och tung. Har hittills gått upp ca 13 kg vilket inte är så farligt men magen är tung att bära och min rörlighet har begränsats. Dessutom känner jag verkligen hur kroppen samlar vatten, mest i armar och ben.

Mina sömnproblem och tyngre kropp medför tyvärr att jag inte orkar med Neo så som jag vill. Jag orkar inte busa med honom, vara ute och leka plus att tålamodet inte är vad det brukar. Känns hemskt att graviditeten ska behöva gå ut över honom men får gottgöra honom när bebisen är ute. Dessutom ska han till sin pappa imorgon så hoppas på att han får lite mer uppmärksamhet där, nu när jag inte orkar.

Nu ska jag försöka klaga lite mindre och istället hylla en person, nämligen Niklas. Jag hade aldrig klarat denna graviditet om jag inte hade haft honom! Han har funnit vid min sida hela vägen och försökt göra min vardag lättare på alla sätt och vis. Framför allt så har han gett Neo den extra uppmärksamhet som jag inte kunnat ge honom vilket jag värderar enormt högt. Jag vet att Niklas kommer bli en toppenpappa, den bästa mitt barn kan önska sig, och jag älskar honom tillsammans med Neo över allt annat! <3

Bebisen ligger startklar nu :)

Idag har jag vart hos barnmorskan och allt såg bra ut, värdena låg där de skulle och bebisen ligger med huvudet nedåt precis som den ska :) Huvudet var dessutom i princip fixerat, låg verkligen jättelångt ner. Det var till och med så att barnmorskan först inte kände huvudet med händerna, så ultraljudsapparaten kom fram för att vi skulle bli säkra. Kan säga att det inte är konstigt att jag har känt ett så starkt tryck nedåt den senaste veckan plus att rörelserna känns allt längre ner på magen, bebisen har verkligen sjunkit. Så nu är det bara att vänta tills den bestämmer sig för att titta ut :)

På väg från sjukhuset ringde min telefon, det var en förälder till en dagiskompis till Neo. De skulle ut till deras landställe och undrade om Neo fick följa med, och självklart fick han det. Så de hämtade honom på dagis efter lunch, åkte ut till landstället och verkade ha haft jättemysigt. Neo har fått åka båt, ätit glass, badat och plockat jordgubbar, hallon och smultron. Fick bilder skickade till telefonen och kan säga att det var så att man själv blev lite avundsjuk ;) Det jag är mest stolt över är att han vågade åka med dem själv och att det verkligen hade gått jättebra, han är trots allt bara 4 år (ja, eller om 2 veckor närmare bestämt). Tror att det är mycket dagis förtjänst, en av fördelarna med att ha föräldrakooperativ är ju att barnen lär känna sina kompisars föräldrar och känner trygghet hos dem också. Det gör även mig trygg, jag vet att jag kan lita på dem.

Då har halva denna vecka också gått. Imorgon blir det till att ta tag i pluggandet ordentligt, vill ju hinna med så mycket av kursen som möjligt innan bebisen kommer :)

Nu fungerar tvättmaskinen igen! :)

Idag har min farbror vart här och lagat vår tvättmaskin :) Visst har det fungerat ganska bra att bara ha centraltvättstugan men det är skönt att kunna sätta igång en maskin precis när man vill. Dessutom kommer det kännas ännu mer relevant när bebisen har kommit, dels för att man kan tvätta direkt om det händer en olycka och dessutom för att jag egentligen inte vill tvätta bebisens kläder i stora tvättstugan i detta område, känns inte fräscht direkt. Vi har ju fixat ganska mycket med kläder till bebisen och då har jag hela tiden fått skicka ut den tvätten till mamma, men det slipper jag nu :) Lite irriterade var dock att det var ett så enkelt fel, det hade fastnat en hårnål i maskinen som gjorde att pumpen som drar ut vattnet inte fungerade. Har alltså klarat oss utan tvättmaskin i typ ett år, nästan helt i onödan. Dock blir ju elräkningen dyrare om man tvättar i lägenheten så kanske var rätt bra ändå ;)

Bebisen trycker riktigt långt ner nu, tror att det håller på att fixera sig. Det visar sig väl imorgon när jag ska till barnmorskan och se det lilla livet med ultraljud igen, ska bli jättemysigt <3

En månad kvar :)

Nu är det färdigrest för min del, tänker hålla mig i Eskilstuna med omnejd tills bebisen tittar ut. Vill inte riskera att föda någon annanstans än i stan, inte för att Mälarsjukhuset är bättre än något annat sjukhus men skönt att inte ha så långt hem när man ska ta sig från BB.

Helgen i Sthlm var lyckad i alla fall :) Vi kom upp ganska sent på fredagen så vi åt mat tillsammans med Niklas bror Jonas (hans mamma var på syjunta och pappa var på väg hem från Linköping) sen blev det chill hos grannarna. Riktigt mysigt att sitta ute på deras altan i den småkyliga kvällen, dricka bubbelvatten (vin hade ju inte vart helt fel, men men..) och prata långt in på natten. En positiv grej med att vara nykter var dock att jag fick köra Niklas pappas BMW, var bara tvungen att nämna det med tanke på att Niklas själv aldrig har fått göra det utan sin pappa som sällskap bredvid, hehe ;)

På lördagen träffade vi några av Niklas kompisar på dagen och på kvällen bar det av till norrort för att umgås med finaste Malin och Mattheus. Blev bad i Mattheus pool, kubb och en överraskande vinst i krocket (delad, men i alla fall). En riktigt mysig kväll med andra ord :) Söndagen bjöd på ett besök hos Niklas farfar och ett stopp hemma hos min mamma på vägen hem.

Mer prat om bebis: Kan säga att det lilla livet där inne reagerade lite märkligt i poolen, och min kropp med för den delen. För det första så blev magen, främst enligt Niklas, mjukare plus att bebisen sparkade som bara den. Det jobbiga var att när jag hade vart i vattnet ett tag så började jag få sendrag i benen vilket resulterade i att jag fick gå upp ur poolen till slut. Sen höll bebisen igång resten av kvällen med hårda sparkar, och sammandragningarna och förvärkarna var inte nådiga. Men det är så i slutet av graviditeten, idag är det en månad kvar till beräknat förlossningsdatum :)