Dagarna går men ingen bebis än :p Visst, det är ju inte så konstigt egentligen, det är ju en vecka kvar till beräknat datum. Det är bara det att det har känns i kroppen som att bebisen ska komma tidigare. Magen sjönk ordentligt redan för en vecka sen, jag är stor och tung, har sammandragningar ofta och känner ett ordentligt tryck nedåt. Dessutom har folk sagt att det ser ut som att jag ska föda vilken dag som helst i över en månad nu. Men, men.. Bebisen stannar väl där inne så länge den känner att den behöver. Får hoppas att jag slipper gå över i alla fall!
Så länge går jag mest hemma och väntar, orkar inte göra så mycket. Försöker dock ta mig ut en stund varje dag så dagarna går lite fortare, har t.ex. vart på stan två dagar i rad nu. Det jobbiga är bara att jag inte orkar så mycket, är ute ett tag och sen är jag helt slut när jag kommer hem :p
Men även om jag går och längtar efter bebis mest hela dagarna så har jag svårt att förstå att den snart ska komma ut. Känns som att jag ska gå runt med magen resten av livet, att det aldrig finns något slut :p Det spelar ingen roll att jag har gått igenom det här en gång tidigare, kan fortfarande inte förstå att jag ska få ett litet underverk upplagt på mitt bröst. Det är ett mirakel jag inte kommer fatta fören det verkligen händer.
Det har hänt under de senaste dagarna att jag har trott att det har vart på gång. Varje gång det har hänt måste jag erkänna att en liten förlossningsångest faktiskt har smugit sig fram. Bilder, minnen, känslor har blossat upp inom mig som gjort mig en aning nervös. Men det är som det ska vara antar jag, det är ju ingen lätt match att föda barn. Försöker tänka som förra gången, det handlar om en extrem smärta men den varar "bara" i ca ett dygn och hur stor procent utgör ett dygn av hela mitt liv..!? :p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar